Senaste Nytt om Mölndal Outdoor!

Månadens profil i juni är Anders Ådahl

Månadens profil i juni är Anders Ådahl,
en kille från Borås som gillar bl a fotboll, cykel och skidor.

Var är du uppväxt och vad betydde idrotten för dig som ung?

Jag växte upp i hestraområdet i Borås utkanter, nära naturen i ett radhusområde. Jag var en sån där kille som alltid var ute och spontanidrottade. Tävlade i allt. Jag fastnade tidigt för fotboll och under alla mina uppväxtår var i princip fotboll min identitet.

Vilka idrotter har du varit mest aktiv inom?

Som ung spelade jag fotboll så ofta det gick och sov med en boll för att jag tänkte att det skulle ge mig bättre bollkänsla. Vi var några som efter skolan stack iväg till en grusplan och körde olika slags tävlingar. Mål-till-mål var en egen tävlingsform som kunde spelas med två stycken. Jag var också med i Hestra IF och tävlade i längdskidor på vintern fram till 15 års ålder. Korta perioder har jag spelat bordtennis, basket, innebandy och badminton. Som senior i fotboll gick jag från div 3 till div 4,5,6,7 och till slut korpen innan jag slutade när jag var 35. Höll nästan på att bli ett allsvensk lag som 19-åring. I mer vuxen ålder är det typiska Mölndaloutdooridrotter som blivit min grej, provat det mesta i klubbens repertoar; roligast är mtb-orientering och längdskidor tätt följt av all form av annan cykling., tex långdistanslandsvägscykling.

Har du något idrottsminne som betyder något extra?

Det är mest från fotbollen jag har de starkaste minnena. Jag var lagkapten i Borås stadslag för pojkar-72 i flera år, blivit utsedd till turneringens bästa spelare några gånger, men roligast var kanske när vårt lag slog ut IFK Göteborg i kvartsfinal i Mariedal cup (inomhuscup för juniorer). I vuxen ålder är första långloppet, Bockstensturen, på mountainbike ett starkt minne. Jag var inte alldeles införstådd med hur krävande det skulle bli. Var helt utpumpad i mål och låg i fosterställning och grät. Det var mäktigt. Eller när jag och en vän ihop med några Mölndal outdoorprofiler sprang mountain marathon i Skottland för några år sedan. Otroligt härligt.

Vilka idrottsliga mål har du idag och hur ser din träning ut?

Mina mål har gradvis förskjutits från prestationsmål till upplevelsemål, även om tävlingsmänniskan älskar just tävlingsmomentet. Jag för inte träningsdagbok, eller mäter min träning. Tränar tillexempel aldrig med klocka eller pulsmätare. Min träning består så här års till övervägande del av cykling och resten lite styrka och löpning i skog, aldrig asfalt. Med mountainbike och landsvägscykling blandat går det att få en bra mix av intervall och distanspass och naturupplevelser. Är ute ca tre-fyra pass i veckan, plus cykelpendling till jobbet. På vintern är jag helt såld på längdskidor. Åker norrut så ofta jag kan. Mitt stora prestationsmål är att klara sex timmar på Vasaloppet (eller medaljtid), i mars 2019 hoppas jag det slår in.

Du har arbetat mycket med energifrågor – någon koppling till idrotten?

Min koppling är nog att båda intressena handlar om välmående/hållbarhet. Kollektiv hållbarhet och individens hållbarhet. Inom energi så behöver vi ställa om energisystemen världen över till mer hållbara lösningar. Jag har haft förmånen i min yrkeskarriär att få fatta en hel del beslut på nationell nivå och det är så otroligt spännande att se all forskning och teknikutveckling bli affärer i verkligheten. Den privata hälsan kan man nästan bli mer orolig över med så mycket stillasittande och psykisk ohälsa som vi ser. Jag tror att ett fysiskt aktivt liv också kan fungera som en motor för den kollektiva insatsen som vi behöver, de hänger ihop.

Du finns med på Centerpartiets valsedel till riksdagen i höst, vilka frågor driver ditt intresse?

Ja, politik är relativt nytt för mig. I grund och botten är min huvudfråga att koppla samman energi- och miljöpolitik med näringspolitik. Det vill säga att se till att våra nationella energi- och miljömål designas ihop med möjligheter för företag (såväl nya entreprenörsföretag som de stora exportföretagen i Sverige) att utveckla sina idéer på den svenska hemmamarknaden. Mer hållbart förtagande ger mer pengar till vår välfärd både nu och för framtiden. Men det som verkligen fick mig att engagera mig var en uppriktig oro för demokrati och det politiska samtalsklimatet. Jag ser med förskräckelse på främlingsfientlighet och en aggressiv vi-och-dom retorik. Jag tror att vi och vårt samhälle mår otroligt mycket bättre av tryggheten i en öppen och tolerant miljö. Jag engagerar mig som en person av folket som värnar demokratins grunder.

Hur ser du på föreningslivets möjligheter att överleva/utvecklas i framtiden?

Jag tror på föreningslivets renässans. När man är ute på till exempel orienteringstävlingar eller fotbollscuper (tränare för P07 i Mölndal Fotboll) så känner man verkligen kraften i föreningslivet. Det är något speciellt med den kamratskap som kan formas runt gemensamma intressen i lokalsamhället. Jag tycker den breddansats (jämfört med elitfokus) som man idag ser mycket mer av i ungdomsidrotten än när jag var ung är helt rätt väg. Nästan alla svenska världsstjärnor jag lyssnat på oavsett sport tycker att det är bättre att vänta med elitsatsningar och toppningar av lag till övre tonåren. Jag tycker civilsamhället genom politiken skulle värna föreningslivet mer och i en kritisk process kunna ge mer stöd.

Redaktören tackar Anders för att vi fått veta mer om honom och ser fram emot att få många gemensamma aktiviteter tillsammans i klubben framöver!

• Föregående
• Nästa